Barnen verkar ha hamnat i trots , inget jag säger lyssnar dom på . Jag hatar att behöva höja rösten .. Tillbaka får jag två stora leenden och glittrande ögon. Nu ikväll brast det för mig .. Som om jag bitit i den suraste citron.. Så blev mitt ansikte innan tårarna rann, framför barnen, jag kunde inte hålla emot mer .. Likt en boll i ett gummiband flög barnen runt min hals och även de grät .. Vi pratade lugnt och barnen lyssnade, ska det behöva gå så långt att jag måste bryta ihop . Nu ligger vi i sängen, ja de ligger breve mig, det är så mysigt. Försöker verkligen få den lugna stunden ihop .. Den stunden när man verkligen tänker efter på saker man gjort och sagt. Jag är trots allt världens stoltaste mamma .. Så som många andra mammor . Det är väl en fas i livet att sätta sig emot mamma .. Reta gallfebern på henne, få henne att slita sitt hår... MEN när jag sitter där i min soffa och virkar, när barnen flugit ut, skaffat en egen liten familj.. Så kvittar det nog vad skallig jag är, vilka skavsår jag har i öronen efter alla år av tjat och MAMMA VET DUUUU VAD H*N SAAAA!!! Så lär jag då sakna det mer än någonsin .. Säkert kommer jag le åt allt, säkert kommer jag sitta med barnbarnet/barnen i mitt knä och berätta "när din mamma/pappa var så liten som du .. Då .." Precis som min mamma gör med mina barn . Sen var ju jag ett riktigt A barn som liten .. ;) som vi andra vuxna . Fast man går i taket.. Så får man inte glömma .. Vi har alla varit små och jäkliga ... Skillnaden på då och nu.. Är att nu.. Nu är vi stora och jäkliga . Avslutar kvällen med att smyga ner när barnen somnat, slå på datorn och kolla ett avsnitt av american horror story med en hot dog i högsta hugg. God kväll .