Min "olycka" önskar jag blir eran lycka ..
Idag har jag så snabbt fått reda på vilka som följer min blogg,och det var flera än vad jag trodde..
Vilket glädjer mig.
Det finns även flera som mig "där ute" som delar samma tankar och känslor ..
Vet inte om man ska skriva att det känns skönt,men jag finner inget annat för det i nuläge. Men man är inte ensam..
Jag tackar alla mina läsare som får mig att fortsätta blogga.
Ibland tar tankar och funderingarna slut tvärt..
Men skicka gärna en kommentar om "ämne" så skriver jag ner mina tankar omkring just det .
Jag försöker inte framstå som en känd skribent utan bara som den ärliga 2(3)barnsmor/sambo jag är ..
Med alla de möjliga problem..
Mycket i denna blogg har handlat om just Livets vardag, min vardag.
Har nog inte varit försiktig med något vad som gäller förhållande och familj.
Har en toppen karl som tillåter mig att blotta "oss" så här som jag gör..
För det är inte bara mig själv jag hänger ut .. utan även Ulf.
Jag hänger ut mina barn,som förälder..
Men på något vis hoppas jag att min "olycka" blir till eran lycka ..
Att se det att ni är inte ensamna om att ha en häktisk vardag och tankar och funderingar som kan göra den blinda stum.
Gubbar ni ibland vill ruska om, barnrummet ni bara stänger för att slippa se skiten.
Gråten i halsen över att inte få nog med tid för sig själv.
Känslan av att inte hinna allt , trots att man vill .
Känslan av att ni tappade er själva på vägen med de raska stora steg ni tar i livet med familj eller inte . .
Detta sista inlägg utan lösen avslutas med :
Fortsatt Varmt Välkomna In I Min Vardag ...
Hej du ...
ja detta med bloggande e svårt tycker jag ,, ibland skriver jag inlägg som jag aldrig lägger ut och raderar hellre för att slippa massa frågor ,
för ibland vill jag bara spy ur mej en massa ord utan en massa varför ..
men fortsätt av skriva av dej du gör det bra
ja jag tycker verkligen att du ska fortsätta skriva. om inte annat för din egen skull. man kan gå tillbaka å titta på vad man skrivit å få svar som man kanske inte visste fanns.
Jag förstår din känsla när du skriver att det känns skönt att dte finns fler där ute. jag tänker likadant. man känner sig mindre "galen".
jag har valt att låsa min för att blogg även fast jag vill dela med mig. men det är enbart för att skona en del från saker de helst vill vara utan. t.ex mina "päron".
kram rumpis
