Känns som om mina ben blivit undan sparkade ..

Jag kämpar för att fortfarande stå med stadiga ben på marken jag en gång gått på ..

Tar jag mig vatten över huvudet nu ?


Måste söka jobb, det är nog ända utvägen faktiskt .

kan andra kan jag !



Jag vet inte vilket ben jag ska stå på riktigt, känner så mycket press över mig själv,
som jag själv har satt.
Jag vill så mycket mer än vad jag kan.

Eller kan jag mer än jag vill .


just nu ligger ångesten som ett lätt sommartäcke över mina nerver och mitt bröst .

Ständigt orolig i bröstet .illamåendet som inte går över,maten som inte riktigt smakar bra.

Vad hade livet för planer för mig när jag föddes den där dagen?

Jag tror han Guds allmäktige herre stod där "uppe" och skapade ett test objekt för hur mycket en människa orkar innan "hon" ger upp ..
När han gjorde mig blandade han allt han kunde i sin stora gryta ...
vi tar en nypa .... och en nypa ..
Så nu är "hon" fullständig . .
Eller snarare ofullständig .


Jag ser upp till de människor som klarar att söka jobb hur som helst , var som helst ..
Jag ser upp till min gubbe .
Han klarar allt, starka människa!

Saker som får mig att bli knäsvag, tappa fotfästet, tappad ner i ett svarthål utan ände ..

Det är där han håller i mig, hårt .

Han stryker inte bort min hårslinga från min panna...
Men bara den manliga famnen och få ha min kind mot hans bröst.
Det slår all ångest medicin i världen .

Lycka är att få vara tillsammans ...