nu börjar min roliga period igen, senast i förrgår när jag öppnade ytterdörren tänkte jag :
gud vad skönt, är det så här det är att vara "frisk" .
Senast när jag slängde sopor tänkte jag .. "detta var väl ingen match" .
Just nu funderar jag på var känslorna tog ivägen?!
Idag var det jätte jobbigt att bara komma utanför dörren när jag skulle hämta tösen på skolan.
Skulle ta med mig en sop påse men det gick inte, det gick inte tänker du..
Det är väl "bara" ..
Oftast så är mitt liv , min vardag inte "bara" ..
Allt jag gör får jag planera i steg..
Känna efter att har jag verkligen orken att ta med mig soporna ut idag?
För har jag inte det då har jag min procedur.
Först duschar jag, sminkar mig,fönar håret,klär mig,parfym, smörjer in mig med lotion,sen ut...
Jag ska ta mig ut ur lägenheten...
Ut ur trappuppgången.. väl ute ska jag försöka komma till sophuset så snabbt som möjligt,väl där hålla andan...
Antingen kasta in påsen beroende på hur fullt det är där inne..
Annars måste jag gå in...
Något som andra kanske tar förgivet att fungera som hushållsyssla..
Men NEJ!!
Väl slängt soporna har jag en jätte stor lättnad.. men då är det att springa upp ,av med kläderna in mde dom i maskinen,in i duschen .. skrubba ..
Där står jag med en tvättsvamp eller diskborste och försöker få mig ren..
Nu är det ett tag sedan jag fick ett sådant infall..
Men annars är det så det har varit.
jag gör allt jag kan för att hålla mig ifrån allt självskadebeteende.

FORTFARANDE ....
Handlar inte denna blogg om att folk ska klappa mig på ryggen,tycka synd om mig..
NEJ!
Jag hatar medlidande..
Kanske finns det någon där ute som har de problemen jag har men inte riktigt vågar prata om det.
Det är därför min blogg finns,,
Jag försöker gå in i djupet av mig själv .. ta fram sidor och tankar som kan vara de allra privataste och mörkaste men dock kanske kan hjälpa en ensam själ .

Jag fick en inbjudan till DBT idag, Öppethus som det kallades, vill gå..
Sen börjar behandlingen framöver, känns skönt att det äntligen är på g framåt.
Hur har jag orkat ljugit för mig själv under alla år.
Tror man själv att man är inbildningssjuk så är det nog svårt att förstå sig i det läget när det gått så långt att man är rädd för sig själv .



Kopierat från wikipedia :.....
Som vanligt är texten som handlar om "sjukdomen icke i fet text,för att lättare kunna hoppa över".

Borderline-"Bipolär" (ungefärlig betydelse: gränsland), i dagligt tal endast borderline [’bo:ɖɘɭajn], är en personlighetsstörning

Det främsta problemet för dessa personer är deras emotionella instabilitet och svårigheten att reglera sina känslor. De känslomässiga problemen leder till svårigheter att bete sig på ett fungerande sätt, vilket i sin tur leder till relationsproblem och svårigheter att skapa en stabil självkänsla.

Patienter med Borderline-personlighetsstörning har stor samsjuklighet - de är för det mesta allvarligt deprimerade och lider ofta av andra psykiska problem som posttraumatisk stresstörning, social fobi, ätstörningar, tvångssyndrom och panikångest. Deras liv präglas av desperation. De blir lätt missförstådda och uppfattas som besvärliga och manipulativa av sin omgivning.

Termen borderline myntades i början på 1900-talet. Personer med psykiska problem kategoriserades då antingen som neurotiska eller psykotiska. Eftersom borderlinepatienter inte tycktes passa helt in under någondera av kategorierna togs benämningen borderline (av engelskans ord för gränslinje) i bruk. Trots att denna uppdelning inte längre är aktuell har ordet borderline på många håll bibehållits, bland annat i den vanligast förekommande diagnosmanualen för psykiska störningar, DSM-IV. Vissa anser att en lämpligare benämning är emotionellt instabil personlighetsstörning, och detta begrepp används i WHOs klassifikationssystem ICD-10.

Diagnos

De diagnostiska kriterierna för borderline-personlighetsstörning enligt DSM-IV lyder som följer: Ett genomgående mönster av påtaglig impulsivitet samt instabilitet med avseende på mellanmänskliga relationer, självbild och affekter. Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder och tar sig minst fem av följande uttryck:

1. gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer
2. uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
3. uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla
4. visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil).
5. uppvisar upprepat suicidalt beteende, suicidala gester, suicidhot, eller självskadande handlingar
6. är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
7. känner en kronisk tomhetskänsla
8. uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
9. har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.

Symptom [redigera]

En person med egentlig depression eller bipolärt syndrom stannar ofta i samma humörläge i flera veckor, men hos en person med borderline-personlighetsstörning skiftar humöret betydligt snabbare. Intensiva utbrott av ilska kan snabbt avlösas av ångest eller depression inom loppet av en dag, ett par timmar eller till och med ett par minuter. Under dessa utbrott och humörsvängningar kan vissa personer skada sig själva, till exempel genom att skära sig, slå sönder saker, nyttja droger eller alkohol. Personen har kognitiva problem och en störd bild av det egna jaget. Detta leder till många hastiga, och kanske ej så övertänkta beslut om byte av karriär, jobb, sexualitet, vänskap och värderingar. Vissa personer med borderline kan också se sig själva som helt igenom värdelösa eller direkt onda. De kan ofta känna sig missförstådda eller illa behandlade. Känslor av att vara uttråkad, tom inombords och utan uppfattning om vem man egentligen är, är också vanliga. Sådana symtom är som mest påträngande när personen känner sig isolerad, ensam eller utan stöd i det sociala livet. Detta kan resultera i en nästan desperat jakt på att slippa vara ensam. Ironiskt nog är det denna aggressiva "klängighet" vid andra som utlöser de konflikter som får omgivningen att lämna personen. Dock är detta endast en generalisering, då andra personer med borderline istället kan välja att dra sig undan.

Personer med borderline har ofta ett mönster av instabila sociala relationer. Medan de kan utveckla intensiva - men stormiga - förhållanden, är deras attityd till familj, vänner och partner ofta instabila. Synen på andra kan växla snabbt mellan absolut idealisering och total nedvärdering. På så sätt kan ett intensivt förhållande, med stor tillit, snabbt uppstå. Men när separation hotar, inbillad eller verklig, kan förtroendet mycket snabbt övergå i ilska eller ett totalt avsägande av relationen. Detta kan förvåna den person som drabbas, eftersom de ofta har svårt att förstå vad personen upplever som ett hot om separering. Denna rädsla för att bli övergiven kan ha att göra med personens svårighet att knyta känslomässiga band med närstående, något som särskilt visar sig då den viktiga personen inte är direkt fysiskt närvarande. Frånvaron av denna närhet skapar en känsla av tomhet, och att vara värdelös. Om personen känner sig övergiven eller sviken kan risk för självmordsförsök eller annat självdestruktivt beteende inträda.

En patient med borderline-störning uppvisar ofta ett impulsivt beteende när det gäller pengar, mat och sex. Borderline-störning uppträder ofta tillsammans med andra psykiatriska problem, särskilt bipolära sjukdomar, depression, ADHD, ångestsjukdomar, fobier, missbruk, ätstörningar och andra personlighetsstörningar.

Självdestruktivt beteende [redigera]

Statistik visar att 10-20% av alla borderlinepatienter dör som ett resultat av självmord. Risken ökar ytterligare när andra diagnoser uppträder hos samma patient, som till exempel borderline-störning och ADHD. Om en patient har borderline-störning i kombination med missbruk är risken för självmord så hög som 60%. Närstående till en patient som diagnostiserats med denna störning har rätt till klar och tydlig information, så att de kan stötta personen. Riskfaktorerna kan reduceras genom en korrekt ställd diagnos och därmed följande behandling, ofta med familjen inblandad. Den som lider av borderline-störning behöver ett starkt kontaktnät runt sig för att ge stöd. Detta är dock inte det lättaste, eftersom personen ofta har stora svårigheter i nära relationer, vilket sätter stor press på de närstående som ofta blir drabbade av/indragna i personens sinnesstämning, utåtagerande och destruktiva beteende.

Borderline personlighetsstörning konstateras tre gånger så ofta hos kvinnor som hos män. Vad det beror på är inte känt. Vissa forskare menar att många män med diagnosen antisocial personlighetsstörning egentligen har en borderlinestörning.

Prognos och behandling

Det är omtvistat hur stora möjligheterna är att terapeutiskt behandla patienter med borderline-personlighetsstörning. Idag är det förmodligen en prioriterings- och kostnadsfråga om landsting och kommuner erbjuder terapier, mer än en teoretisk tvistefråga.

Bildterapi används på vissa ställen i landet, men är fortfarande mer självklar i till exempel Amerika och England.

En särskild form av terapi för behandling av borderlinepatienter, dialektisk beteendeterapi (DBT), med element från kognitiv terapi och zenbuddhism, introducerades i USA av psykologiprofessorn Marsha Linehan på 1990-talet och har fått stor spridning i amerikansk psykiatri. DBT i Sverige finns nu representerat i både öppen- och slutenvård i många landsting från Umeå i norr till Lund/Malmö i söder. En intresseförening för DBT-behandlare startades år 2000 och föreningen ordnar årliga DBT- konferenser. Ett nordiskt samarbete kring kvalitetssäkringsfrågor – utbildning, handledning och följsamhetsfrågor s k adherence – har också nyligen startats.

Även läkemedelsbehandling är ofta nödvändigt om borderline-störningen är kombinerad med andra psykiatriska eller fysiska tillstånd, som bipolär sjukdom, missbruk eller ätstörningar. Det är då dessa tillstånd som behandlas i främsta rummet.

MBT, Mentaliseringbaserad Terapi, är ytterligare en psykologisk behandlingsmetod vid borderline personlighetsstörning. Precis som i DBT så kombineras individuell terapi och gruppterapi. MBT baseras på teori om mentalisering, anknytningsteori och modern psykodynamisk teori. Mentalisering är en psykologisk process som rymmer empati med andra men också empati med sig själv. Dvs att vara nyfiken på och medveten om sina egna tankar, känslor och intentioner samtidigt som man förhåller sig till andras tankar, känslor och intentioner. I MBT tänker man sig att ett problem vid borderline personlighetsstörning är att förmågan att på ett konstruktivt sätt förstå sig själv och andra blir nedsatt då man är utsatt för känslomässig stress. Detsamma gäller förstås friska personer men de har högre tröskel för sammanbrott i mentaliseringen.

Enligt Amerikanska psykiaterföreningen, APA, bör behandling för personer med borderline personlighetsstörning erhålla psykoterapeutisk behandling som innehåller både grupp- och individuell terapi. Man anser också att behandlingen bör vara långvarig.

Både i Stockholm läns landsting och i Göteborg (Sahlgrenska Universitetssjukhuset) finns diagnos- och behandlingsgrupp med särskild inriktning på kvinnor med borderlineproblematik.

De olika behandlingsformerna måste individanpassas för att personen ska kunna leva ett värdigt liv med sitt tillstånd. Och målsättningen är att öka patienternas välbefinnande, minska riskfyllt leverne och självmordsfrekvensen, lära personen att hantera sin ångest så att den blir mindre plågsam samt förbättra förmågan till social integration i nära relationer. Då många av patienterna är höggradigt stresskänsliga är det svårt att uppnå dessa mål och samtidigt orka med ett heltidsarbete. Kravnivån för dessa patienter måste därför anpassas till den enskildes känslighetsnivå för att inte utlösa psykotiska tillstånd, som är bland det mer riskfyllda av de symtom som kan utlösas av stress.



DBT

DBT för borderline personlighetsstörning

Dialektisk beteendeterapi (DBT) är en psykoterapiform som utvecklats för kroniskt självmordsnära och självskadande patienter med borderline personlighetsstörning. DBT är en strukturerad terapiform som sker dels individuellt och dels i form av färdighetsträning i grupp. Behandlingen bygger på beteendeterapi i kombination med tekniker för acceptans. I hela behandlingen gör man noggranna analyser av patientens problembeteenden och har som mål att använda sig av färdigheter för att förändra eller acceptera svåra situationer.

Dialektisk beteendeterapi - DBT Dialektisk beteendeterapi har i ett stort antal vetenskapliga studier visat goda resultat för kroniskt självmordsnära och självskadande patienter med borderline personlighetsstörning. Med DBT har man uppnått en tydlig minskning av självskadande beteenden, självmordsförsök och missbruk, fått en ökad social funktionsnivå samt en minskad ilska. Dessutom har behandlingsformen visat sig vara kostnadseffektiv: vid internationella utvärderingar har kostnaden för DBT visat sig vara ca 50 % av kostnaden för sedvanlig psykiatrisk behandling. Flera faktorer bidrar till de minskade kostnaderna, bland annat signifikant färre vårddygn inom psykiatrisk slutenvård, färre och mindre allvarliga självdestruktiva handlingar, färre akutbesök till kirurg/medicinakut samt lägre bortfall ur terapin. Terapiformen utvecklades under 1980-talet till följd av att vanlig kognitiv beteendeterapi, som givit goda resultat för patienter med såväl förstämnings- som ångestsyndrom, inte ledde till några framsteg i behandlingen av kroniskt suicidala patienter med borderline personlighetsstörning. Målet med behandlingen är att patienten ska få ett liv som är värt att leva. I DBT arbetar man enligt en strikt ordningsföljd. Först fokuserar man på livshotande beteenden som självmordförsök och annat självdestruktivt beteende. I andra hand riktar man in sig på beteenden som omöjliggör för patienten att få terapi, t ex uteblivanden, brott mot överenskommelser, svårigheter att göra hemuppgifter. Utöver detta arbetar man även med andra beteenden som hindrar patienten från att ha en god livskvalitet. Här ingår behandling av t ex eventuella andra psykiska problem som t ex paniksyndrom och agorafobi, social fobi, ätstörningar, tvångssyndrom eller andra faktorer i som hindrar patienten från att ha ett gott liv. Genom hela behandlingen gör man noggranna analyser av patientens problembeteenden och har som mål att hitta alternativa sätt att handla. Behandlingen sker dels individuellt, dels i form av färdighetsträning i grupp. I färdighetsträningen sker undervisning i fyra olika avsnitt, på områden som patienter med borderline personlighetsstörning ofta har svårigheter: att vara medvetet närvarande, att hantera relationer, att reglera känslor samt att stå ut när det är svårt. Individualterapin används till stor del till att hjälpa patienten att hantera sina dagliga kriser just genom de färdigheterna som lärts ut i färdighetsträningen. För att ytterligare hjälpa patienten att använda sig av färdigheter i krissituationer i vardagen använder man sig även vid behov av telefonkontakt mellan terapeut och patient mellan besöken enligt vissa uppgjorda regler. I allmänhet pågår behandlingen 1-2 år, där patienten har en timme individualterapi samt 2 timmar färdighetsträning i grupp per vecka. Ofta skriver man kontrakt på 6-12 månader där patient och terapeut åtar sig att arbeta så effektivt som möjligt mot de uppsatta målen och kontraktet förlängs enbart om behandlingen lett till några framsteg. Farmakologisk behandling  Farmakologisk behandling av borderline personlighetsstörning har rönt ett stort intresse under de senaste två decennierna. Ett stort antal kliniska prövningar, fallbeskrivningar och ett antal randomiserade kontrollerade studier har publicerats. Eftersom kliniskt verksamma och forskare runt om i världen inte varit eniga kring de diagnostiska kriterierna, är de studier som har publicerats mellan 1960-1988 svåra att värdera. Under det senaste decenniet, har det publicerats cirka sex randomiserade kontrollerade behandlingsstudier. Tre kärnproblem områden har varit föremål för farmakologiska behandlingsförsök; • Impulsivitet/aggressivitet • Affektiv instabilitet • Psykosliknande symtom. Ingen enskild farmakologisk substans har visat sig vara effektiv vid behandling av de ovannämnda symptomområdena. De substanser som har prövats har varit: antidepressiva/SSRI, antipsykotiska läkemedel, stämningsstabiliserande läkemedel och anxiolytika. Konsensus blir att det inte finns något enskilt läkemedel som är verksamt i behandlingen av borderline personlighetsstörning. Självmordsrisken bör beaktas vid förskrivning av all psykofarmaka till denna patientgrupp.